År 2021 fick vi en donation via Christer Strandberg med brev, bilder, kvitto mm
rörande Sture Andersson, Borstahusgreven.
Nu har vi producerat en liten utställning om Sture och hans konstsamlande.
”Jag samlar på allt utom pengar”
Ett samarbete mellan museiföreningen och konstföreningen.
Borstahusgreven Sture Andersson
Han var känd för sin klädelegans, bytte slips flera gånger om dagen, den ena mer färggrann än den andra. Både stil- och klädmässigt utmärkte han sig i fiskeläget. Sture Andersson var Borstahusens egen dandy, älskade den rollen och såg det säkert som en komplimang när skalden Gabriel Jönsson en gång undrade: ”Är detta greven av Borstahusen?
Konstsamlande kom snabbt att bli Sture Anderssonss stora intresse. Mycket av fritiden tillbringade han på utställningar och gallerier. Sture Andersson studerade inte bara konstverken utan sökte också kontakt med konstnärerna och det blev under 1920- och 30-talen åtskilliga tågresor till Stockholm för att följa vad som hände i konstnärskretsar i huvudstaden. Här lärde han känna inte bara konstnärer utan blev även bekant med gallerister samt konsthandlare. Systematiskt byggde Sture Andersson upp en bred bas för sitt fortsatta konstsamlande, och vid 49 års ålder var han konstsamlare på heltid.
Med Arne Sundberg som troget ressällskap sökte de sig ut i efterkrigs-Europa och framförallt Frankrike och Paris blev ett ständigt återkommande resmål. På denna nya internationella konstscen fann Sture en ny samlarmarknad. Från att tidigare varit helt inriktad på svensk konst blev Borstahusgreven nu en samlare av internationell konst. Ett krigshärjat Europa var den perfekta startbrädan för en samlare som inte hade något större kapital bakom sig: många var i behov av pengar för att överleva och priserna därför låga.