UTSTÄLLNINGAR 2023
David Svensson 11/2 - 26/3
David Svensson, bildkonstnär, objekt och installationskonstnär, född 1973 i Skillingaryd. Han bor och verkar i Malmö. Han studerade vid Malmö Konsthögskola, Konstakademin i Stockholm och vid Kungliga Statens Kunstakademi i Oslo.
David har ett absolut eget uttryck. Man kan säga att hans konst rinner ur någon slags måleri, men där finns också inslag av möbler, grafisk design och konsthantverk. Han är en konstnär som driver måleriet framåt och förnyar det, ställer frågor om dessa egenskaper och dess möjligheter.
David är rumslighetens konstnär. Arkitekturen och rummet tillåts och inbjuder till samspel med konstverken. Rummet och objekten blir varandras komplement men även självklara attri- but. Konstverken förstärker rummet, de förhöjer och visar möjligheter vi inte visste fanns.
David gör ofta referenser till måleriet men arbetar inte som målare i traditionell bemärkelse. Han samlar gärna föremål i väldigt stor skala som han använder sig av för att skapa konstverk. Han beskriver sin konst med orden; Perception, ljus och materialitet men också rumslighet,
tid och poesi.
Yvonne Larsson 1/4 - 14/5
Yvonne Larsson född 1958 i Karlskrona, och är numera bosatt utanför Gyllebo på Österlen. Yvonne studerade vid Kristianstad Konstskola 79-81, och på Malmö Konstskola Forum 83-88.
”Det vore enkelt att dra slutsatsen att Yvonne Larsson målar vad hon ser. Granarna, vattnets blänk och trädgården om natten. Från resorna tar hon med sig fjällets vidder, köldröken över sjön och vulkanens magma. Men lika mycket målar hon det som inte går att se. Det som göms i skogens djup, långt ner i bergets skikt och människans inre. Sedan länge har hon gjort naturen till sitt språk och färgen till sitt verktyg. I ateljén ligger tuber med pariserblått, smaragdgrönt, ockra och bränd umbra på golvet. Utanför väntar hjorthägnet, hagarna och skogsbrynet. Vägen dit går förbi österlenska vitsippsbackar och sankmarker. Dimman driver över hennes dukar, medan grönskan slår ut mitt i svärtan. Allt detta ryms i hennes måleri, fast det förklarar inte dess dragningskraft.
För den som vill försöka förstå finns flera spår att följa. De leder bakåt och framåt i tiden, genom sjunkna skogar, brända marker, himlen och underjorden. Vad hon söker är i det hon ser är den klang som svarar mot klangen inuti henne. Ur den växer landskap fram utan början eller slut. Den karga terrängen häver sig upp mot horisonten, och på granens grenar ligger snön orörd och vit. Oavsett hur ofta hon återkommer till sina motiv behåller de ett inslag av gåtfullhet. Hennes bildvärld har en förmåga att omsluta en, samtidigt som den sluter sig om sig själv. Även hos det mest välbekanta finns något främmande. Det spelar ingen roll att hon låter skönheten breda ut sig, som gick det att besvärja det okända med pensel och pigment.
På ett plan handlar det om att ge upp överblicken och kontrollen. Låta blicken vandra över lager av färg, in i skuggorna mellan stammarna. Förnimma en växtlighet fylld av klorofyll eller känna kylan stråla från den svartnande glaciären. Se trädens och buskarnas former suddas ut i skymningen och sedan förgäves försöka orientera sig i mörkret. Likväl fortsätter själva måleriet att pocka på uppmärksamhet. Om Yvonne Larsson dras till djupet, gör hon det genom att ägna sig åt ytan.
Det är här som mönstret kommer in i bilden. Det kan vara regnet som strilar ned, granruskans konturer, sofftygets arabesker och urnans ornament. Springorna av solljus genom ladans bräddörr och snön som samlas på bergskedjans sluttningar. Allt blir mönster för blicken att ta spjärn mot, som både hejdar och förstärker den illusion som motivet framkallar.
Det är inte bara ögat utan också tanken och känslan som rör sig mellan yta och djup, det figurativa och abstrakta. Penseldrag som samlar sig till ett övertygande stycke natur löses i nästa stund upp och man finner sig treva efter fäste. Likt en kompositör ordnar hon linjer och former till partitur, där varje bildsvit har sitt system av tecken och toner. Det är fullt möjligt att dröja där, vid det som är tydligt och handfast. Se hur stråk av ultramarin och klargult glimmar bland djupgröna nyanser. Fast vem kan motstå lockelsen att fortsätta in i skogens dunkel? Paradoxalt nog ger färgen just genom sin sinnlighet tillträde till en annan värld, bortom den fysiska och materiella. ”Konst reproducerar inte det synliga; det gör det synligt” skrev den schweizisk-tyske konstnären Paul Klee 1920. På samma sätt är Yvonne Larsson inte intresserad av att realistiskt avbilda ett visst landskap. Snarare handlar det om att få syn på och gestalta det i varje motiv som inte låter sig fångas med blotta ögat.” ur essä av Carolina Söderholm, konstvetare och kritiker
Elisabeth Östin 20/5 - 16/7
Elisabeth Östin är född 1989 i Viken, Skåne. Hon har en Master i fri konst från Konsthögskolan i Malmö 2019 och har studerat en termin på Slade School of Fine Art i London 2016. Elisabeth Östins måleri hänvisar till inre rum och bilder. Hon behandlar motiv och ämnen där man inte får tillgång till all information, man får en ledtråd eller en hint och där man som betraktare blir hänvisad till sin egen kropp, sina identiteter, referens och tankar.
Jag tänker på mina arbeten som en slags ”omöjliga objekt”, eller ett slags visuella formule- ringar som rör områden där språket inte räcker till. Arbetsmetoden är intuitiv, jag målar eller tecknar mig fram till formuleringen, utan för mycket förutfattade idéer eller föreställningar. Som att träda in i en dimma och försöka urskilja de former och skepnader som halvt dolda visar sig där inne. Och jag upplever att måleriet som medium erbjuder möjligheter att behandla sådana inre rum fulla av mångtydigheter, och genom den kroppsliga handlingen som måleriet innebär träder bilden fram ur dunklet.
Roger Svensson 22/7 - 3/9
Roger Svensson, född 1964 i Småländska Tingsryd. Han utbildade sig på Konstfack-84 till -89. Det finns en sann glädje i Rogers måleri som är svår att motstå. Han har en förmåga att koka ner det essentiella i att vara människa.
Det går inte en dag utan ett penseldrag för Roger. En målning är som tillvaron i stort, den bär på ett flöde av ständig förändring och skapas av olika lager av tidigare liv och rörelse. Han är representerad i ett antal konstmuseum, Skissernas konstmuseum i Lund, Göteborgs konstmuseum, Statens konstråd samt flera regioner och kommuner i Sverige.
Roger Svensson väcker glädje med sina oljemålningar. Anslaget är abstrakt, färgrikt och till synes oerhört spontant. Men det är samtidigt säkert komponerat, både i form och färg, och de starka nyanserna står i effektiv kontrast mot varandra. Bilderna ger en kick, en känsla av värme och välbefinnande som är svår att motstå. Den förstärks inte sällan av titlarnas pragmatiska underfundighet. (Thomas Lissing)
Hasse Karlsson 9/9 - 22/10
Hasse Karlsson är född 1952 i Falkenberg och bosatt i Vitemölla. Han är ansedd som en av Sveriges främsta akvarellmålare och ställde ut i Pumphuset Konsthall 2011. Hasse utbildade sig vid konstskolan Gerlesborg. Från början skolad i oljemåleri vid Konstfack, lockades han av akvarellteknikens genomskinlighet och många utmaningar. Den är kinkig. Svårbemästrad. Krävande.
Långt innan konstnären hade lärt sig att binda färgpigment med vax, äggula eller olja, löstes färgstofferna helt upp i vatten. Ju mer vatten, desto mer genomskinliga färger. Hasse Karls- son arbetar med jordnära färger och livgivande ljus. Genom sina målningar närmar sig Hasse det övergivna, det glömda och det som en gång lämnats. Genom sina målningar skildrar han tidens gång. ”Akvarellmåleri innebär att tämja pigment i samklang med naturen. Oftast är jag ute och målar i den miljön där färgskalan motsvarar den inom mig.” Hasse Karlsson har målat diplomen för Nobelprisen i ekonomi, fysik och kemi.
Emm Berring 28/10 - 17/12
Emm Berring, född 1983 i Frösunda, Stockholm, och är baserad i Malmö.
Emm har en MFA från Malmö Konsthögskola och har även studerat i Braunschweig, Tyskland. Den huvudsakliga inspirationskällan för Emm är naturen och de olika nyanserna av grönt blandas med bl a rosa. Det organiska som glider in i det konstruerade. Hon är intresserad
av mellanlägena, de mellan kropp och natur, mellan målningen och bilden samt mellan det naturliga och artificiella.
Det är minnet av natur som hon målar. Minnet av doften av myllan och mossa som sjunker ner under fötterna. Minnet av att röra sig genom ett landskap. Men också minnet av hur olje- färgen glider över ytan i ett tidigare penseldrag, minnet av hur handen rör sig över målningen. Men utanför minnet som blandats med kroppens målande existerar naturen
inte längre. Den har trätt in i en annan verklighet än omvärldens natur.
2022 mottog Emm Berring Borstahusens Konstförenings första konstnärsstipendium.